Anfallet är bästa måttet på hur ett fotbollslag mår
När GAIS klarade sig kvar i allsvenskan säsongen 2010 med blott 24 gjorda mål sa den dåvarande chefstränaren Alexander Axén att ”det ska inte vara möjligt”. Säsongen 2019 klarade sig GAIS kvar i superettan med bara 23 gjorda mål framåt och det ska ju – kanske – inte heller vara möjligt. Men det var det. Makrillen gör ett försök att berätta hur det gick till.
Sedan degraderingen från allsvenskan 2012, som följde efter den fantastiska säsongen 2011, har seriespelet i superettan med några få undantag sett ut på ungefär samma sätt. De hårt prövade grönsvarta supportrarna har fått se huvudtränare komma och gå (fyra personer), sett en mängd spelare komma och gå och fått uppleva hur ekonomin på ett eller annat sätt nästan alltid överskuggat klubbens aktivitet.
Kulturbärare i A-laget, som är så viktiga för att både laget men också nya spelare ska förstå vad som gäller i GAIS, är få och har sällan gjort mer än en handfull säsonger.
GAIS gick ur säsongen 2018 som inledningsvis bjöd på sprudlande insatser i Svenska cupen och ett seriespel som ändå bjöd på vissa förhoppningar.
Men laget gick ur den säsongen efter att ha klarat sig kvar i den absolut sista omgången och med en styrelse som präglades av manfall. De som var kvar hade fått slita hårt. Det flaggades både här och var om att det inte skulle bli en fortsättning kommande verksamhetsår.
GAIS gick in i säsongen 2019 med Bosko Orovic som huvudtränare, ett uppdrag som han haft sedan juni 2017. Klubben gick också in i säsongen med röda siffror i ekonomin som akut måste omvandlas till svarta dito. Ett sätt att få ordning var att skära i budgeten för spelartruppen som ju är den enskilt största kostnaden. De spelare som GAIS kunde tänka sig stanna kvar i laget fick göra det till en minskad peng. Långtifrån alla sa ja till det upplägget. I början av januari blev den talangfulle och unge målvakten Marko Johansson klar för GAIS och senare i samma månad stod det klart att Erik och Jesper Westermark lämnade.
Inför den första träningsmatchen för säsongen mot Halmstads BK i slutet av januari (förlust med 0–1 mot det lag alla ansåg skulle ta steget upp till allsvenskan) blev den serbiske forwarden Nikola Asceric klar för Grönsvart. Och ungefär så här såg försäsongen och våren ut. Spelare lämnade och anlände medan de siffermässiga insatserna inte gav mycket att hurra för. GAIS förlorade mot Norrby (1–3) och Lindome (0–1 mot nykomlingen i division 1 södra) men kunde vinna över Utsikten med 3–2.
I Svenska cupen, där GAIS hade lottats i samma grupp som IFK Göteborg (lagen hade inte mötts i en tävlingsmatch på flera säsonger), vann Grönsvart gruppen före såväl IFK som Örebro SK och Nyköpings BIS. Den enskilt största bidragande orsaken var matchen på Bravida Arena den 25 februari, en match som nu gått till historien som raketderbyt. I andra halvlek, i ungefär samma stund som Marko Johansson rörde bollen första gången i den halvleken, brände den blåvita klacken av cirka 600 fyrverkeripjäser. Under kvällen och de efterföljande dagarna rådde förvirring och upprörda känslor innan Svenska Fotbollförbundet kom fram till det enda logiska – moraliskt men också sett till reglementet – det vill säga att GAIS skulle tilldömas segern med 3–0. I kvartsfinalen mot Häcken på samma arena hade dock GAIS inte mycket att sätta emot.
Den 11 mars höll GAIS sitt ordinarie årsmöte och det skedde på dagen 125 år efter att föreningen bildades. I styrelsen tog flera nya personer plats däribland Jonas Andersson som ordförande. För första gången på väldigt lång tid skulle inte en person från näringslivet svinga ordförandeklubban. Jonas är till vardags regionråd och har ett förtroendeuppdrag på heltid som folkvald politiker för Liberalerna.
I styrelsen för GAIS fanns dock flera med en bakgrund i näringslivet varav flera hade möjlighet att avsätta inte bara timmar utan arbetsdagar för att få ordning på inte minst ekonomin. Det uppdrag som förmedlades såväl den kvällen men också vid andra tillfällen var – och är – att först få ordning på ekonomin och därefter fokusera på organisation och sedan det sportsliga. I det sammanhanget vore det så klart bra om GAIS spelade i superettan även 2020, inte minst med tanke på att SEF-bidraget skulle öka.
Seriespelet inleddes den 30 mars med bortamatch mot Trelleborgs FF dit ett specialchartrat tåg fick med sig närmare 450 supportrar med förre GAIS-spelaren Jonas Lundén som bartender. Matchen slutade 2–2 och föga anade väl någon just då att Grönsvart därmed hade gjort cirka tio procent av årets mål…
Kort därefter valde 2018 års bäste målgörare i GAIS – Edin Hamidovic med elva mål – att lämna Grönsvart för spel i J-Södra. De exakta orsakerna till det skedda förmedlades inte just då. Eller rättare – det har inte berättats än!
”Jag vill inte kommentera några detaljer i affären men jag kan säga att vi inom klubben inte haft några som helst planer på att förändra den trupp som vi spikade för fyra veckor sedan. Inte heller har vi tvingats till en uppgörelse av ekonomiska skäl. Vi har gjort vad vi har kunnat för att hitta lösningar som gör att Edin skulle fortsätta spela för GAIS men vi får tyvärr konstatera att det arbetet inte gett resultat” sa Jonas Andersson till GAIS hemsida.
GAIS inledde säsongen med tre kryss och en seger – fem av åtta poäng – för att på de kommande åtta matcherna ta åtta poäng (av 24 möjliga). GAIS avslutade våren med fem raka förluster varav en var derbyt mot Öis och den sista hemmamatchen mot Dalkurd den 14 juli med 1–5. Dagen efter entledigades Orovic från sin roll som huvudtränare och ersattes av assisterande Patrik Ingelsten som till sin hjälp fick Kenneth Gustafsson.
”Matchen mot Dalkurd visade inga tydliga tecken på förbättringar vare sig spelmässigt eller resultatmässigt varför styrelsen och sportrådet gör bedömningen att det behövs ett nytt ledarskap för att vända utvecklingen så att Gais säkrar spel i superettan också 2020” sa Jonas Östergaard, fotbollsansvarig i föreningens styrelse, i en kommentar.
GAIS hade inte suttit stilla under sommaren utan förstärkte med nya. Till omstarten mot Degerfors borta i omgång 15 gjorde brassen Paulo Marcelo enda målet på nick och den viktorian följdes upp av ännu en seger hemma mot Norrby med 1–0. Helt plötsligt kunde laget börja andas en smula men den andra halvan av säsongen skulle bli tuff med förhoppningar om framgångar men med farhågor om motgångar. De spelare som plockades in – däribland Boris Lumbana, Haris Cirak och inte minst den mäktige brasilianske mittbacken Henrique Moura – visade sig inte bara vara bra utan gick också mer eller mindre rakt in i startelvan.
Den nya tränarduon, som i början av september förstärktes med förre GAIS-spelaren Tomas ”Exet” Erixon, hade tillsammans med sportrådet uppenbarligen ett öga eller snarare ögon för vilka spelare som på kort sikt skulle kunna skapa förändring. Under den andra halvan tog laget fem segrar – två fler än vad Orovic ledde laget till – och tillsammans med totalt åtta kryss räckte det för att få ihop 32 poäng och fortsatt spel i superettan. Men hade inte Öster i sista omgången hemma mött Frej – två lag som kämpade om att undvika nedflyttning – vet man inte hur det hade gått. Det skedde dessutom med en trupp där den främste målgöraren – Nikola Asceric – vann med fyra gjorda mål men han lämnade föreningen redan i mitten av juli (!) för serbiska Macva Sabac. Att göra mål hade GAIS svårt för under 2019.
Å andra sidan är den slutliga tabellen objektiv och utan åsikter. GAIS spelar i superettan även säsongen 2020 och därmed fick föreningen det år man firade 125-årsjubileum slippa uppleva en degradering.
Men också detta: det kommer alltid en ny säsong.
Tony Balogh
